Bild på Margareta Lagerqvist
Bild på Margareta Lagerqvist

Hedersgäster

Margareta Lagerqvist

Filmklippare

Känslighet och uthållighet krävs i filmens klipprum: ”Min personlighet passar för det här yrket”, säger filmklipparen Margareta Lagerqvist, årets filmhedersgäst som är uppvuxen i Prästmon. I seminarieprogrammet fokuserar vi i år på klipparens roll i filmteamet och självklart finns Margareta på plats och delar med sig av sina erfarenheter.

Filmklipparen Margareta Lagerqvist är uppvuxen i ångermanländska Prästmon precis vid Hola folkhögskola där hennes pappa var lärare i svenska och historia. Margareta tror att det kan vara svårt att hitta sin konstnärliga identitet i en liten ort där det ofta finns ett magert kulturutbud. Men Prästmon är kanske ett undantag.
- Mamma tråcklade in mig i fotolabbet på Hola, så genom det fick jag tillgång till labbet på långhelger eller lov när skolan var stängd. Där lades grunden för mitt intresse av bild och berättande.

Att vara filmklippare innebär att du hjälper regissören att färdigställa en vision. Att få vara med och forma en berättelse är viktig del till att hon valde just det här yrket.
- Det viktiga är att sätta sig in i regissörens tankar och sen bidra med sin egen kunskap och erfarenhet för att förverkliga berättelsen. Det är inte förrän man sitter i klipprummet som man ser hur det filmade materialet faktiskt fungerar i sin helhet. Det är en levande process från manus till slutmix där alla kreatörer bidrar med sin personliga tolkning av visionen. Det är vackert att få vara med om.

Precis det kände hon i processen med Störst av allt, den första svenska Netflix-produktionen, som hon vann Edithpriset för. Priset delas årligen ut av föreningen Sveriges filmklippare (SFK) för bästa klippning inom dokumentär och film.
- Det kändes som en lagseger, film är samarbete. Det här priset kändes extra bra eftersom det är en grupp filmklippare som gör bedömningen. De förstår arbetet bakom serien och det känns extra hedrande.

Det som var annorlunda med att arbeta med Netflix jämfört med svenska produktionsbolag just då var deras säkerhetsåtgärder.
- För oss klippare innebar det att materialet inte på något sätt fick visas för någon utanför produktionen. Det var strikt sekretess. Vi satt i en separat avdelning och dit hade ingen obehörig tillträde och våra datorer var säkrade, säger hon.

En viktigt egenskap som filmklippare är att vara musikalisk, lyhörd, ha bra gehör för skådespelarinsatser och ha god analysförmåga.
- Det handlar också om uthållighet, att orka tänka om, säger hon.

Just nu håller hon på med ett drömprojekt. En norsk långfilm som är en samproduktion mellan Paradox i Norge och SF Studios. Den har arbetstiteln Storm och regisseras av Erika Calmeyer.
- Jag drabbades hårt av berättelsen, det är en komplex historia. Vi klipper ända fram till festivalen och jag kommer kanske att kunna berätta mer om den då, säger hon.

Text: Jerker Ullerstam
Foto: Marek Wieser