Om man en gång har upptäckt amerikanska folksångaren Karen Daltons sångröst så finns ingen återvändo. Raspig, själfull, kraftig och med en sävlig Billie Holiday-aktig frasering som minner om ett jazzigt blåsinstrument fram på småtimmarna. Du kommer att vilja lyssna igen, igen, och igen. Tidigt 60-tal och dryga tjugo, med tänder utslagna efter slagsmål med ex-män, anlände hon till Greenwich Village från Oklahoma med banjo och tolvsträngad gitarr. Spelade på scener jämsides med Bob Dylan (som kompade henne på munspel ibland), Tim Hardin och andra. Wim Wenders producerar detta rörande porträtt som djupdyker i livet hos en underskattad konstnär som dyrkas av såväl Dylan som Nick Cave och Joanna Newsom.
Andreas Fock
