Internationell kortfilm 3

Med perspektivet hos en fönstertittare blir byggnaderna en fond till de två intima berättelser som spelas upp för oss. Det gemensamma mänskliga behovet av anknytning, djupare känslor och rätten att ta del av livets njutningar utan skam. 

Om du någon gång undrat hur en kvinnlig sotare har det på jobbet kommer här ett ärligt svar. Du får också ett dokumentärt filmhantverk utöver det vanliga om en stilla, lite annorlunda vardag med en helt annan verklighet än de manliga kollegornas.

En kvinna förlorar jobbet som biljettkontrollant när smart card-maskinerna anländer. Hennes älskare försöker tjata med henne till landsbygden. Med långfilmen If Only I Could Hibernate blev Zoljargal Purevdash i år första mongoliska regissören i Cannes. 

En stroboskopisk explosion där mening skapas i betraktarens ögon. Eller i tankarna när man ligger vaken och  börjar se granatäppelkärnor och kalejdoskop för sitt inre. Man kan också läsa på om kolonialism och en indisk dikt vid namn Caurapañcāśikā. Om man vill. 

När skratten från omgivningen blir för påtagliga smyger den lilla mannen ner bantningsmedel i sin frus kaffe. Hon anar oråd, hämnden är ljuv, och återigen haglar snart skrattsalvorna. En film baserad på en novell, här iklädd en ljuvlig animationsstil. 

Med kameran som huvudperson utforskas människans förhållande till begär, gränser och natur. En kvinna pratar om att släppa kontrollen, på klipporna vid havet leker barnen, i skogen utforskas spår av kanin och i jorden gräver stora grova händer.