Bakåt framåt

Att leva och överleva. Fem personer med olika trauman i bagaget möts och berättar i ord och dans om vad deras erfarenheter tagit och gett. Känslan av sorg och otillräcklighet förkroppsligas i rörelse till musiken och på dansgolvet växer en djupt mänsklig gemenskap fram. En feel good-dansdokumentär om livets mörker och en hommage till kroppen, samtalet och vikten av att få känna att man lever.

Pa-zu är Kirunas Yuru-chara aka triviala maskot som ska representera staden. Fungerar detta japanska koncept i en stad med 22k invånare som ungdomarna flyr ifrån så fort de har chansen? Är man en förlorare om man stannar kvar? Kan man uppnå något utan att desperat springa söderut? Detta är ett molande på livet under en malmsten i en periferi som vill finnas utan att behöva krypa ut ur gruvschaktet.

Två små vänner har lämnat den trygga tillvaron i byn för ett äventyr i djungeln. I ett hus långt inne i skogen möter de en gammal farmor som gärna vill dela med sig av legenden om en slemmig kung. Vad som börjar som en mysig sagostund framför brasan visar sig få ett högst verkligt och avslut. Animationskollektivet Ett flertal hästar förgyller vardagen och fångar med sin lekfullhet tittaren i denna historia.

En visuell skildring av den mat som är en del av vår kultur och identitet. Redan som bebis är Aila med när farmodern bakar, och det blir en (b)röd tråd genom hennes liv. Bland knådande och mjölande samtalar de om smått och stort, och allteftersom tiden går byts de arbetande händerna som formar bröden ut. En varmhjärtad och handfast berättelse om generationer och arv, som betyder något på riktigt.

När filmmediet möjliggör för personliga släktöden att blomstra får vi en inblick i en dåtid som inte går att läsa om i historieböckerna. Samiska Sire, regissörens morfarsmor, levde och dog för drygt 100 år sedan. Hennes berättelse förmedlas till oss med alla sinnen, när hon tar sina sista andetag med familjen omkring sig. För att förstå Sveriges historia är berättelsen om Sire helt nödvändig.

På Annas avskedsfest dyker Maja upp. Deras relation slutade abrupt, och när de under snurra flaskan kysser varandra, kommer minnena forsande som i en dammöppning. Yuliya Antonova låter oss komma riktigt nära Anna, starkt gestaltad av henne själv, med en intim kamera och påträngande ljudbild som både tröstar och skaver. Om sanningen ska fram vill vi nog inte veta vad våra ex tänker om oss.

I en film sprungen ur ett utställningsprojekt undersöker Gävles stolthet – nyss nominerad till DN:s kulturpris – avbildningen av svarta genom svenska konsthistorien. Filmtiteln lånas av David Klöcker Ehrenstrahls förbryllande 1600-talsmålning där några vita barn tvättar ett svart barn. Regissören själv gestaltar hovtjänaren Badin som 1757 gavs som present från Danmark till drottning Lovisa Ulrika.

Teherans gator gör förbjuden musik när anonyma musiker, rappare och poeter försöker förklara sin frustration och kärlek till platsen som försöker mota bort dem med all dess lagfärdiga kraft. Iranska ungdomar med hjärtan som dunkar i hiphopens rytmer tar sig an musicerande varhelst de kan, även om det innebär arrestering. Musiken finns överallt. ”Play something wild. You know what I like.”