Spår av kärlek

Det är något sensationellt över den här filmen. Inte för att den har årets mest avancerade titel, utan hur den kan fängsla tittaren så länge utifrån sitt enkla upplägg. Den Hamburg-baserade regissören kallar det en ”common sensations music movie”. En kille åker tåg i Hamburg, det är gyllene timmen och ljuset är mjukt och mäktigt. Han sippar cola och lyssnar på drömsk pop. En kille sätter sig mittemot, kanske en antydan till en flirt. Är det ett av de där avgörande ögonblicken vi bevittnar? Utdraget till en fluffig, underbart eskapistisk timme, på rätt sida kitsch och med fingertoppskänsla i musiken blir denna German Short Film Award-prisvinnaren en unik filmisk upplevelse som ska ses på duk.

Hypnotisk Tokyoskildring som pulserar av både pånyttfödelse och avsked, invaggad i båtsilhuetter och smattrande nattåg från förstäderna, ackompanjerad av samtal mellan man och kvinna, kanske under vargtimmen. Renommerad spansk regissör med visuellt maffig film inspirerad av både zen-landskapsmålningar och cyberpunk. Prisbelönt vid årets Berlinale.