Internationell kortfilm 2

Ord och bilder täcker sidorna. Ett dödsbo städas ur, böcker bläddras i och dissekeras. Pärmar avlägsnas och minnen dyker upp. Bokens kretslopp påminner om människans, sidor blir till massa som återanvänds i flera syften. 22 minuters existentiell meditation. 

En psykedelisk feberdröm i svartvitt eller som att någons kvarglömda skissblock fått liv och tagit steroider. Streck blir till ansikten som blir till berättelser, i en film med en intensiv och unik ljudbild och en imponerande animationsteknik. 

En man som återvänder till sitt barndomshem upptäcker att det är fyllt med termiter. Långsamt inser han att hans barndom håller på att ätas upp och att livet inte är för evigt. En meditativ studie i nostalgins döda spår. Vackert filmat på 16mm. 

Sittandes i pappas trygga knä får femåriga Jacobo till och med lov att styra bilen. Men tryggheten är villkorad i ett våldsmarinerat Colombia. Ur ett barns perspektiv avhandlas frågor om livet och döden när de tillbringar sin sista dag tillsammans. 

I en tolkning av Eugenio Montales dikt Avevamo studiato per l’aldilà ges en mardrömslik, briljant animerad, tillbakablick full av illavarslande ljudintryck såsom spegelkross. Vi befinner oss i ett samhälle impregnerat av våld och tystnad. Voice over av Wim Wenders.

Liksom vågorna i det mörkblåa havet var Kabuls gator fyllda av kvinnor som bar Chadari under Talibanstyret. Men hur många tårar och känslor gömdes bakom kläderna? Filmen berättar en av många upplevelser när en ung kvinna tvingas bära Chadari. 

Före och efter. Kontrasten skildras genom skulptörer som innan kriget gjorde religiösa statyer och nu skapar hinder för stridsvagnar. Alla gör vad de kan för ett “efter krigets slut”. Bilder, ljud och musik i en vacker och samtidigt fruktansvärd mosaik.