Internationell kortfilm 1

Taiwan, 1980-tal. En vattenmelon skivas och mixas, en basketboll studsar mot varm asfalt. En biografbesökande tjejs sexuella uppvaknande går hand i hand med blinkningar till Edward Yangs A Brighter Summer Day, ett portalverk inom taiwanesisk film. Regibesök.

De gamla träden drogs upp med rötterna och människors hem jämnades med marken för att ge plats åt den moderna, smarta staden. Men minnena av fruktträden och vardagsrummen går inte att radera och i en suggestiv berättelse återskapas bostadsområdet.

När lokala gangstrar vräker vår huvudperson ger han sig ut på en stilla jakt efter sin försvunna katt. Det är långsamt intensivt och med en fängslande tystnad. Eller kanske lite som en sån där svartvit släpig musikvideo med spöklika inslag.

Jaja, berättelsen om den första kvinnliga poeten Sapfo, kulten runt henne, och de få bevarade dikterna är kanske inget nytt. Men vad gör det när det får den här fantastiska, brasilianskt animerade, skruden? Organiskt och lövprassligt så det förslår.

Inspirerad av Franz Kafkas brev till Milena Jesenská får orden här liv i en intensiv och lagom galen animation. En film om den där besattheten som ter sig omöjlig att göra sig fri ifrån, känslan av att man helt enkelt inte fungerar utan den andre personen.

Josip Broz Tito, Jugoslaviens ledare under 35 år, välkomnade gärna ledare och celebriteter till sitt sommarparadis - ön Brijuni. De togs emot av den sociala papegojan Koki, idag 67 och pratgladare än någonsin. En lekfullt tillspetsad dokumentär.